torsdag 15 september 2016

Tveksamt om ny myndighet är bästa metoden främja jämställdhet.


Socialdemokratiska jämställdhetsministern Åsa Regnér (bilden) meddelar idag att s-mp-regeringen vill inrätta en jämställdhetsmyndighet. Något som en utredning rekommenderade 2015. Jag är tveksam till om en ny myndighet verkligen är bästa metoden att främja jämställdhet.

Först vill jag förtydliga att jämställdhetspolitiken är viktig. Män, kvinnor och transpersoner ska ha samma möjligheter. Inte bara i teorin utan även i praktiken. Relativt jämställda länder är generellt mer HBTQ-vänliga än ojämställda. Att Sverige är bland de som nått längst inom området betyder främst att situationen är mindre dålig här.

Kritik emot tillfälliga jämställdhetsprojekt.

Sedan bör metoderna för att främja jämställdhet diskuteras. Jämställdhetsutredningen konstaterar att många bra initiativ gjordes av förra borgerliga regeringen men att det ibland inte fick långsiktiga effekter. Det hänvisas till att det ofta varit tillfälliga projekt men även att det inte finns någon myndighet som har ett samlat ansvar för området. Det är ett argument för att inrätta en jämställdhetsmyndighet.

Dock finns också alternativ. Att dels inrätta en jämställdhetsenhet inom statsrådsberedningen, alltså det departement som statsminister Stefan Löfven (s) leder, dels att Diskrimineringsombudsmannen (DO) blir den myndighet har ett samlat ansvar för jämställdhetsarbetet. Det hade  blivit billigare för svenska skattebetalare än att inrätta en helt ny myndighet. Givetvis finns det också fördelar med en egen myndighet eftersom DO:s främsta roll är att hantera individ-ärenden.

Inte illvilja från politiker.

Problemet är att när svenska politiska partier vill visa sitt engagemang för något hamnar det lätt i att föreslå inrättande av en ny myndighet. "Äntligen gör vi något konkret". De som motsätter sig den nya myndigheten riskerar att bli betraktade som ointresserade av vad den ska ägna sig åt. Men debatten om mål och metoder är olika saker. Mycket sällan avskaffas myndigheter även om de fått minskad betydelse än tidigare. Myndighetschefer har intresse av att fler, inte färre,  blir anställda eftersom det ökar prestigen.

Det handlar inte om illvilja från politiker eller att de medvetet vill slösa med skattepengar. Det finns för övrigt nästan alltid något argument för varje myndighet men ibland är nyttan kanske inte proportionell gentemot kostnaden. Den här debatten är givetvis principiell och handlar inte bara om en ny jämställdhetsmyndighet.

För varje ny myndighet bör en annan avskaffas.

Men det finns en alternativ-kostnad för att använda ett begrepp från ekonomer. Och det gäller både utgiftsökningar och skattesänkningar. Om krog-momsen sänks (en reform som visade sig ge få jobb i relation till minskade skatteintäkter för staten) blir det mindre utrymme för andra skattesänkningar. Om Sverige får fler och fler myndigheter blir det mindre utrymme för att öka statsbidragen till välfärdssektorn.

Sverige får säkert en ny jämställdhetsmyndighet 2018. Förmodligen blir det brett stöd i riksdagen. Kanske det blir bra. Men sedan bör regering och riksdag införa en princip om att för varje ny myndighet som inrättas ska minst en annan avskaffas. Alternativt att verksamheter som delvis sysslar med samma sak som den nya myndigheten ska ägna sig åt försvinner.

Det handlar om att ta ansvar för svenska skattebetalares pengar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar