Jag hade fel om flyktingpolitiken.

Var hyfsat ledande politiker i Folkpartiet i Malmö (idag l) 2002 och integrationspolitisk talesperson. Vi meddelade att det inte var fel med en generös flyktingpolitik men att kraven borde skärpas. Då skulle problemen radikalt reduceras om än inte försvinna. Jag vill förtydliga att vi verkligen trodde på det. Det var inget spel för galleriet, vi trodde på det. 

Men bara att ställa krav på kunskaper i svenska språket orsakade ett raseri då. Vi tog det med lugn, de allra flesta svenskar höll med oss. Varje gång andra partier kritiserade oss ökade stödet i opinionsmätningarna. 2007 lämnade jag partipolitiken. 

Volymer har betydelse.

Men jag hade fel om en sak då. Erkänner det. Det handlar om volymer. Det spelar faktiskt roll. Varför förnekade en del av oss det då? Det handlar inte om någon hemlig konspiration om att "byta ut Sveriges befolkning" som en del högerpopulister hävdar. En viktig orsak är givetvis att vi framförde kravet om språkkrav som var kontroversiellt, att kritisera s-regeringen för att dess flyktingpolitik inte var tillräckligt generös balanserade det. Men de flesta av oss trodde på riktigt på en generös flyktingpolitik. Så här i efterhand, och det är lätt att vara efterklok, hade vi fel. Vi borde på allvar diskuterat volymer. 

Jag ska verkligen inte skylla ifrån mig. För övrigt var jag en politiker i fp som kritiserade politisk korrekthet. Men vi visste att om vi krävde en mer generös flyktingpolitik skulle det bli hyllningar från många i media. Logiken i media var så då. Närhelst vi gjorde något utspel om ökade krav inom integrationspolitiken resonerade vi om vi skulle riskera att kallas främlingsfientliga. Inte för att vi var det, många av politikerna i fp-Malmö hade för övrigt själva invandrarursprung, utan därför att kulturvänstern helt missbrukat begreppet främlingsfientlighet. Har sedan länge lämnat partipolitiken men min berättelse kanske kan få ökad förståelse för situationen.

Uppdatering 1. 

Jag är ännu för fri invandring som ideal. 

Att människor ska kunna röra sig fritt mellan länder precis som mellan svenska län. Men fri invandring kan nås först på lång sikt. När de ekonomiska skillnaderna är så stora i världen måste det åtgärdas först, därefter fri invandring, det måste bli rätt ordning. Vi ser redan att Rumänien och Bulgarien kanske inte borde fått bli EU-medlemmar (jag är som liberal varm EU-anhängare). Jag är ännu liberal, jag har inte blivit konservativ. Mitt ideal är ännu fri invandring men det fungerar inte idag. Sverige bör föra en stram flyktingpolitik närmaste åren, Expressens liberala ledarsida argumenterar för samma sak.

Kalla det pragmatisk liberalism.